Alla borde ha en Åsa

Blogg

Åsa coachar och Prillan hoppar så bra

Efter den mindre lyckade inledningen på tävlingen så styrde vi hemåt redan på lördagen från Vilhelmsborg. Vi tog beslutet att inte rida sista dagen i Danmark utan istället komma hem till våra andra hästar. Lång resa hem, men allt gick bra och strax efter kl 01.00 var vi vuxna i säng.

Jag har tidigare varit inne på det här att en del förmodligen anser att vi är något nördiga. En extra dag hemma innebär sällan en extra dag med vila för oss utan då går vi igång och planerar vår bonusdag in i minsta detalj. Hästiga planer såklart och så planerades även den här dagen. En extremt varm dag väntade med temperaturer över 30 grader. Det gjorde att vi hoppade upp klockan 6.00, redo att styra mot träning för Åsa på Hösatorpet utanför Lammhult. Iväg med stora lastbilen igen, med ponnyerna inlastade.

Jag måste bara skriva några rader om vikten av att ta hjälp. Som ung ryttare ska man inte tro att man kan precis allt. Ju mer man lär sig om hästar och ridning ju mer inser man att man inte kan. Så är det faktiskt!  När man kommer till insikt och förstår att om man är villig att ta emot hjälp så blir vägen mindre krokig och man når lättare delmål efter delmål. Det är inte lätt att helt själv med ganska korta ben, liten tyngd i sadeln klara av att utbilda hästar/ponnyer och klara av att klättra i klasserna.  Med hjälp kommer man däremot ofta långt.

Alla borde ha en Åsa skriver jag i rubriken och jag önskar verkligen att alla skulle få möjlighet att ha en Åsa. Det finns förmodligen många Åsor runt om i vårt avlånga land. Det är  personer som brinner så mycket för hästarna och deras ryttare så att det är helt galet. De har sådant äkta engagemang att de står i hällregn eller sol och 30-gradig värme och instruerar och instruerar. De brinner så mycket för den här sporten så att de även hoppar upp på hästarna/ponnyerna när det behövs. Ibland behövs bara några minuters jobb och ibland några pass för att få ponnyerna dit man vill. En Åsa är en person som är genuint intresserad av hur det går på tävling och som också är intresserad av hur det går på träning för andra instruktörer. Med en Åsa kan man diskutera träningsupplägg och försöka hitta vägar framåt när det går lite tungt. Lite tungt går det för alla ibland och det är då hjälpen är som viktigast.

Vår Åsa heter Åsa Svensson och bor utanför Lammhult. Hon är en klippa och har en stor del i våra framgångar. Hennes dotter heter Annie och hon hjälper också till ibland med ridning av våra C-ponnyer.

Att ta hjälp av någon äldre och mer rutinerad ryttare är absolut inget man ska skämmas för. Hjälpen behöver inte komma från en utbildad tränare utan det kan vara hjälp nog om en äldre tjej eller kille sitter upp en stund. De flesta ponnyryttarna i toppen har någon eller några som hjälper dem och rider ponnyerna/hästarna ibland. Framgång inom den här sporten når man sällan ensam utan man är ett team som hjälps åt.

Den här varma junidagen når vi Hösatorpet vid åtta-tiden. Vi möter en ganska trött Åsa i stallet som varit uppe många timmar den här natten för att titta till stoet Annie som beräknas föla när som helst. Inget föl kom inatt, men det borde inte vara långt kvar. För tre dagar sedan föddes ett annat fantastiskt gulligt stoföl på gården, brun med bläs och fyra vita strumpor. Vi tittar på det fina lilla fölet och börjar sedan göra i ordning ponny nummer ett.

Alicia rider tre ponnyer den här dagen. Solen gassar, Åsa instruerar, vi fikar och diskuterar. Alla tre ponnyer får en liten genomkörare av Åsa, därefter hoppar Alicia dem och de känns riktigt fina. Det roligaste är att all tvekan som fanns i Danmark hos Amelia är som bortblåst. Amelia flyger över hindren. Ryttare och ponny lyser av självförtroende!

C-ponnyerna känns fina inför fredagens tävling i Västervik. Fem timmar senare rullar vi hemåt och vi hoppas att Åsa hinner med en stunds vila ifall fölunge nummer två bestämmer sig för att komma i natt.

 

Cajsa fokuserar på hinder

Ett bra språng

Och landar enligt plan