Casper berättar: Från ridskola till ärevarv

Blogg

Idag är det mamma och jag som bloggar tillsammans. Vem jag är kanske jag ska förklara. Jag heter Casper Jönberg och är minst i vår tvåbenta familj. Jag är 9 år och går i skolan som de flesta gör i min ålder. Jag gillar klurigheter, tv-spel och en mängd idrotter. Jag är också en stor djurvän. Det är oftast jag som ger vår hund Zäta mat och det är jag som gärna tar en promenad med henne. På senare tid har jag också blivit den ridande, hästintresserade Casper.

Zäta- världens bästa hund

Britney och Amelia världens bästa B-ponnyer

Om jag ska vara ärlig så var inte hästintresset så stort från början. Jag jublade inte när vi skulle till stallet, men följde ofta med eftersom mamma tyckte att jag var för liten för att vara hemma själv. Mamma anmälde mig till ridskola. Varje fredag skulle jag dit, vecka efter vecka. På fredagar var jag trött och på hästryggen hände det då och då att jag satt och funderade på annat. Det var verkligen ingen action på mina ridlektioner. Några i min grupp tror jag var rädda eftersom vi aldrig fick galopperade och det hände ofta att någon grät.  Jag sa till mamma när jag ridit i samma grupp ett bra tag:

-Jag rider och rider och jag känner inte att jag blir ett endaste dugg bättre!

En av alla fredagar på ridskolan

Mamma tyckte ändå inte att jag skulle sluta på ridskolan utan hålla ut så länge att jag kunde följa med på egen häst ut i skogen. Jag red vidare på ridskolan och samtidigt började jag rida lite mer hemma på ponny Jixan som Alicia hade. På Jixan lärde jag mig galoppera och jag fick börja hoppa lite. Jag tränade också på att trilla av. En gång hade jag fel skor och blev hängande efter henne i stigbygeln. Det var inte så kul, men det slutade bra. Äntligen blev det mer fart och fläkt i mitt hästliv och allt blev roligare.

Jixan lär mig att hoppa

I den här vevan hade vi familjeråd i vår bubbelpool. Som ni kanske redan vet så är det i bubbelpoolen som mycket bestäms i vår familj. En kväll när vi satt därute under stjärnorna med det varma vattnet småbubblandes runt oss så fick jag igenom mitt förslag. Jag skulle nu sluta på ridskolan och istället rida mer hemma. Minst två gånger i veckan skulle jag rida och ingen skulle behöva tjata på mig. Mamma och pappa var helt med på detta och så blev det. Jag red mer hemma och det var mycket roligare att följa med till stallet.

Tiden gick och nu började jag helt plötsligt själv märka att jag faktiskt blev duktigare. Jag fick prova Alicias ena B-ponny Britney och det gick fint även om hon var väldigt pigg. Jag märkte att jag  fick bättre balans, jag kunde galoppera även ute i skogen och jag började så småningom hoppträna. Jag fick åka på egen hoppträning precis som Alicia. Jag var på läger hos Åsa Svensson och träffade andra killridkompisar.

Britney och jag hoppar högt sept-2019

Den här terminen har jag träning varannan torsdag för Katarina Torstensson. Vi är tre killar i gruppen, superkul! De första träningarna red jag Britney, men så för två gånger sedan tog jag med mig Amelia. Det var första gången någonsin som jag hoppade henne. Tre dagar senare stod vi anmälda till en lätt C i Lammhult. (Ett beslut som togs i den där bubbelpoolen.) Min tävlingsdebut med henne visade sig bli en riktig höjdare! Jag kom till omhoppning och var felfri, precis utanför placering. Amelia är grym!

Idag när mamma och jag sitter här och skriver så har jag en fin plakett i min hand. Jag har nämligen nyss kommit hem från min andra tävling med Amelia. Idag var vi i Nybro och tävlade. Amelia och jag var felfria i grunden och så blev det dags för omhoppning. Själv tycker jag att omhoppningen var ok men inte super. Vägen mellan 8:an och 9:an blev lite vinglig, men vad gör det. Idag räckte vår runda till en andra placering och jag fick komma in på prisutdelning och rida mitt första individuella ärevarv.

Funderar på var jag ska sätta mina plaketter. Hos Amelia är det nästan fullt!

Britney är lika fantastisk hon. Hon var felfri idag och hoppade kanon. Tyvärr fick jag  4 fel när jag för en millisekund kom av mig och fick lägga en volt.

Felfri Lätt D i Lammhult sept 2019

Undra om jag hade varit på tävling i Nybro idag om jag hade gett upp ridningen de där fredagarna på ridskolan? Det är det ingen som vet! Jag är iallafall tacksam över att jag inte gav upp för nu börjar jag känna mig som en riktig ryttare och hästar och ridning är en del av mitt liv.

Tack Amelia för din fina runda idag

Tack för mig och tack till er som tog er tid att läsa min historia.

/Casper

På instagram heter vi Jönberghorses