"Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag vet"

Blogg

Som ponny- och nu även hästföräldrar har vi nog inte riktigt presenterat oss för er i bloggen. Vad är vi för figurer egentligen och vad kan vi egentligen om hästar, ridning och tävling?

Malin och Tobias heter vi och vi tillhör samma årgång, nämligen 1977. Jag arbetar som lärare på en jättetrevlig skola som heter Ingelstad skola. Jag är just nu en av klasslärarna i årskurs 1. Mitt arbete är roligt, varierande och ibland utmanande. En dag är sällan lik en annan och det gör att det är roligt att gå till jobbet varje dag. Tobias arbetar som platschef på Asfaltsbolaget. Han driver också sitt företag Ingelstad Gräv och markarbete samt företaget Jönberg horses AB. Tobias älskar att ha många bollar i luften! Han har även tidigare kört speedway på internationell nivå och han har varit förbundskapten för Speedwaylandslaget. Tobias har  gått utbildningen Coaching and Sports Management på Växjö Universitet. I stort sett all fritid lägger vi på alla hästar och våra barn Alicia 12 år och Casper 9 år.

Malin Jönberg – Att klippa hästarna ingår i mina arbetsuppgifter

Tobias Jönberg- Favorithästen Kieffer DHH 4 år gammal, rids av Annie Svensson

Vad kan vi då om den här sporten?

Det är lite så med ridsport precis som det är med mycket annat. När man efter en tid lärt sig något nytt så tycker man att man kan ganska mycket och har koll på läget. Så var det för oss också. Vi lärde oss att åka på lokal tävling med en ponny, gå banan och hoppa fram. Vi lärde oss de vanligaste bedömningarna och rutiner vid prisutdelning. Vi tyckte att vi hade koll på det här med tävling!

Så skaffade vi ponny nummer två- Amelia och lite av en ny värld öppnades för oss. Vi började tävla mer, hindren blev högre, bedömningarna fler, vi fick vara med och rida i lag och vi åkte på större tävlingar s.k meetings där man övernattade. Vi var på okänd mark och framför våra fötter började en ny mycket större värld att öppnas. En häst-och tävlingsvärld som vi inte ens visste fanns när vi åkte runt på de lokala tävlingarna med vår första ponny.

Tävling i Danmark, Vilhelmsborg December 2017

Under den här tiden lärde vi oss nya saker hela tiden och vi gjorde allt för att få de nya kunskaperna att fastna på djupet. Trots att vi lärde oss en massa saker så infann sig samtidigt en ny känsla, känslan över hur lite vi faktiskt kan. Det här fenomenet är i och för sig inget nytt då den grekiska filosofen Sokrates långt före Jesus födelse sägs ha sagt: ”Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag vet”.

Ridsporten är fantastisk på många sätt. Det är mycket för den oinvigde att lära sig. Det är lite av en egen värld med ett eget språk. Kan tänka mig att många av er följer ponnypappan Daniels blogg. Han har vid ett flertal tillfällen berört ridsportens många mer eller mindre märkliga termer och fackord. Jag kan förstå att många ord är svåra att förstå om man inte rider själv eller är inne i den här världen till fullo. Det tar tid att förstå allt! Man pratar om att hästen ska gå på tygeln, man rider lätt, man rider öppna, sluta och tagen bakdel. Vi ger hästarna grovfoder, kraftfoder och vi vattnar dem. Vi trimmar hästarna på ridbanan helt utan kam och sax, d v s vi jobbar dem.

Jag la själv ut en händelse på vårt instagramkonto tidigare i veckan. Händelsen är en filmsnutt som visar när Alicia tränar på vår häst Cincinnati. Jag har lagt till en liten text till filmsnutten där jag har skrivit: ”Man vill att hästen spårar” Frågan är vilken bild som dyker upp i ditt huvud när du läser detta? De flesta vet hur en hund ser ut när den spårar och kanske är det så ni tänker er att vi vill att hästen ska gå. Nej, vi vill faktiskt inte att hästen ska börja nosa och följa spår i backen. Det vi är ute efter är att bakbenen ska följa frambenens spår. För att krångla till det lite så skriver jag också att man ska rätta framdelen efter bakdelen om inte hästen spårar. Enkelt förklarat så låter man bakbenen vara och flyttar fambenen så de hamnar i bakbenens spår. Visst är det enkelt!

 

Alicia och Jediella 5 år jobbar med att hästen ska spåra

Nu är absolut inte jag någon expert. För att återgå till frågan om vad Tobias och jag kan om hästar och ridning så är väl jag den som har lite ridvana, men inte mycket tävlingsvana. Det gör att de flesta ridtermer är hyfsat begripliga för mig. Jag red och hjälpte till med andras hästar när jag var yngre. Under en period var jag med och red in hästar, men jag fick aldrig någon egen häst. Tobias är den som har mindre ridvana, men han har desto mer tävlingsvana. Egen tävlingsvana inom en helt annan sport i och för sig även om det också handlar om hästkrafter. Tobias var med släktingar på hopptävlingar när han var yngre. Idag är det han som har bäst koll på tävlingsregler. Han kommer gärna med förslag på markarbetsövningar och han coachar i hoppningen. När det kommer till detaljer i dressyrarbetet så lämnar han med glädje över de bitarna till mig.

Malin – Ingen hoppning, men hjälper gärna till med dressyr, Cincinnati

Vi har nu varit i tävlingssvängen en tid. För att lära sig  nya saker så måste man ta hjälp och våga fråga de som är mer rutinerade. Det har vi gjort och det fortsätter vi att göra. Vi kan nu även känna att vi kan hjälpa till, ge tips och svara på en del frågor som ställs till oss.

Senaste tiden har vi återigen lämnat mer säker mark och gett oss ut på ny spännande mark. Jag syftar då på storhästtävlingar, childrensklasser och nu senaste helgen även internationellt tävlande. Mer om detta kommer ni att kunna läsa om framöver.

Öland är ett favoritställe för oss

Tack för att ni tog er tid!

Ni hittar oss på instagram. Vi heter Jönberghorses!