Nya utmaningar med ny häst i stallet

Blogg

Jag har faktiskt aldrig önskat mig en egen häst av mina föräldrar. Det är faktiskt sant! När jag var riktigt liten så red jag en liten shettis som hette Keppa. Det var kul när vi var där men jag tjatade inte precis om att få åka och rida. Mamma och pappa anmälde mig till travskola i Tingsryd. Jag kommer knappt ihåg det. Ponnyerna var riktigt små där så jag nådde upp och kunde borsta och pyssla och så fick jag åka med i sulkyn och även köra lite.

Jag och Keppa

Lilla jag och lilla Keppa

När jag var tillräckligt gammal så fick jag börja på ridskola. Det tyckte jag var roligt. De ridlärare jag hade lät mig avancera ganska snabbt, vi galopperade tidigt och jag red själv i stort sett från början. Jag gissar att jag var ca 6 år. Vi började prata om att kanske skaffa en egen ponny till mig. Hör och häpna! Det ville jag inte. Jag svarade mamma och pappa att jag ville leka. Liten som jag var så förstod jag hur mycket tid det skulle ta och hur lite jag skulle kunna leka med min allra bästa kompis Saga.

Jag blev något äldre och hästintresset ökade hela tiden. När jag fick frågan igen om egen ponny så var jag redo. Vi pratade om att försöka låna en ponny och det kändes bra tyckte jag.

Jag och Jixan Grimskaftet på plats för säkerhets skull

Det var tävlingar på VFK och mamma och jag var där och tittade. På läktaren träffar vi Ulrika Skogström som mamma känner. Mamma berättar att vi letar ponny och Ulrika säger vänta lite jag tror att jag vet om en. En liten stund senare kommer Ellen Dahlberg och hennes mamma Erika fram till oss. De berättar om en ponny som kallas Jixan. Hon behöver en ny liten tuff ryttare och de tror att ponnyn skulle passa mig perfekt. Jag provrider henne och så hamnar hon till slut i det stall vi håller till nu. Hemma hos Jeanette och Jimmy Elmelo.

Karl-Oskar cup

Jixan och jag på dressyrträning

Efter att ha fått en egen ponny så var jag fast. Hon hade verkligen minst ett horn i pannan så allt gick inte lekande lätt. Jag fick lära mig att trilla av, vara tuff och envis, men också att tävla både hoppning och dressyr. Jag skulle kunna skriva en hel bok om Jixan. Hon är en väldigt speciell ponny som alltid kommer finnas i mitt hjärta. Mer om henne kanske ni får läsa en annan gång.

Vår sista tävling. Vinst i lätt C

För en del ska det kännas så rätt när man provar en ny häst. För mig får det såklart inte kännas dåligt eller för svårt med en ny häst, men jag blir aldrig helt såld från början. En ny häst betyder på sikt även att en annan häst måste lämna oss. Det är så jobbigt så jag nästan inte kan skriva om det. Det tar ganska lång tid för mig att bli det där teamet ihop med min nya häst, men när vi väl lärt känna varandra så är banden mellan oss väldigt starka. Mina hästar är mitt liv!

Det jag skulle komma till nu är den nya hästen. Som person är jag väldigt nöjd med det jag har. Jag önskar mig sällan något. Däremot har jag en enorm drivkraft inom mig att hela tiden bli bättre och att lära mig mer. Jag älskar att tävla som ni kanske förstår. Jag har en pappa som hela tiden tänker framåt och som kommer med en del galna idéer som vi övriga behöver smälta ett tag innan vi är på samma tåg.

Cincinnati och jag

Nu har vi hoppat på tåget Cincinnati T. Det är så min nya häst heter. Med henne kommer en ny dörr öppnas för mig då jag kommer ge mig ut på storhästtävlingar. Lilla jag och Lilla C som hon också kallas. Nu följer en tid av att lära känna varandra både i vardagen, på träning och på tävling. Hon är jättefin och hon hoppar jättebra tycker jag. Cincinnati är 8 år och har bland annat tävlats av Victoria Almgren tidigare. Victoria kommer fortsätta att rida och även tävla lilla C. Hon lite högre klasser och jag lite lägre.

Jag och Cincinnati på Värnamos utebana

Cincinnati och jag hoppar högt

Jag är väldigt tacksam för att få den här möjligheten. Jag har många hästar som gör att jag får många timmar i sadeln och mycket hoppträning. Många tycker kanske att det är lyxigt och att jag har det så bra. Det har jag men jag lovar det är också ett hårt jobb. Jag har skolan som jag måste sköta och fem hästar i stallet i tävlingskondition. Jag hinner inte vara med kompisar så mycket, men jag har fantastiska vänner som vet att vi måste planera i förväg när vi ska hitta på saker. Nu har jag brorsan också som gärna rider. Det är kul och jag är överlycklig eftersom då blir åtminstone en av B-ponnyerna kvar hos oss. Mamma och pappa hjälper till en massa och vi är mycket tillsammans. Det är underbart!

Dags att åka hem med vår nya häst

Cincinnati i sin nya box

 

Ute i sin nya hage 

Efter precis en vecka hos oss så åkte vi till Tingsryd på tävling med Lilla C. Det kanske låter väl tidigt, men jag älskar att tävla och ville ut och stämma av hur vi ligger till. Jag har hopptränat Cincinnati en tid innan vi köpte henne så jag kände mig ändå ganska redo för tävling. Jag har hoppat henne inne och ute och jag har åkt iväg med henne och hoppat henne på mer okänd mark. Idag var alltså dagen inne då jag för första gången skulle tävla häst. Klasserna var 90 cm och 1 m.

Framridning innan första tävlingstart i Tingsryd

Cincinnati var lugn och fin på tävlingsplatsen. På framhoppningen var hon också lugn, men jag kom lite på halvsprång några gånger. Dags för mig att komma in på banan och så får jag startsignal. Cincinnati är väldigt på. Hon blir lite stark för mig och jag blir överraskad eftersom hon inte varit så på träning. Rundan känns sådär. Ingen katastrof men jag skulle ha behövt hålla ihop henne mer.

Jag är laddad när det är dags för 1 m. Nu är jag bättre förberedd och vet att jag måste jobba hårdare mellan hinderna. På framhoppningen stämmer allt väldigt bra. Victoria Almgren är där och jag lyssnar på hennes råd. Dags för start nummer två. Allt känns mer kontrollerat den här gången. Jag river ett hinder, men det är inte hela världen. Den här hästen är som en liten Ferrari och jag håller på att ta körkort…

Tack för att ni ville läsa mina tankar och dela mina upplevelser!

Allt är nerskrivet och dikterat av mamma /Alicia

Titta in på instagram om ni har lust! Vi heter Jönberghorses!