Ridlägret 2019- Ett minne för livet!

Blogg

Här kommer min berättelse skriven av mamma/ Alicia

Jag tror att jag trivs i min familj lite för bra. Det kanske låter konstigt men jag mår bäst när vi gör saker tillsammans. Jag vet ändå att ibland måste man utmana sig själv och våga prova att göra nya saker.

Man växer av att våga gå utanför den där boxen som duktiga coacher pratat om när vi haft tävlingspsykologi.

 

Pirrigt

Jag var verkligen laddad och ville så gärna åka på mitt ridlägret utanför Halmstad den här sommaren. Jag packade både till mig och hästarna utifrån den packlista jag fått mejlad. Jag läste igenom schemat vi fått på mejl många många gånger och planerade vilken ponny som skulle gå vilket pass.

Jag kan erkänna att det var pirrigt när vi gled in på stallplanen i den lilla blå lastbilen. I hästdelen stod Cajsa och Prillan redo för äventyr

Prillan gillade verkligen vattnet när hon vant sig

Underbart mottagande!

Fina skyltar på boxarna, morötter till hästarna, tröjor till alla tjejer och så mysig fika och genomgång av veckan. Det kändes bra! En av tjejerna ville direkt att jag skulle sitta vid hennes bord och fika. Det kändes också bra! Alla föräldrar åkte sen och vi tjejer var ensamma med våra ponnyer.

Cajsa sista dagen

Hemlängtan

Min vita ponny skötte sig fint när vi tränade markarbete första dagen. Det var bommar och lägre hinder. Det blev kväll och så kom den där jobbiga känslan krypande. Känslan man brukar kalla hemlängtan. Jag var på läger för att ha kul men det var kaos inuti mig och jag tänkte bara på vad de gjorde hemma. Jag klarade först inte att ringa dem därhemma utan Jenny, som håller i lägret, ringde mamma och efter en stund kunde jag prata. Alla peppade mig och var så snälla och jag kämpade på, klarade kvällen och den första natten.

Prillan och jag ute i terrängen

Dagarna gick

Oj vad mycket vi har gjort. Som ni säkert förstår så har vi ridit en hel del. Vi har haft dressyr, banhoppning, tränat kondition på galoppbana och ridit terräng. Vi har också lärt oss anatomi och sjukdomar, tränat på att knoppa, haft femkamp och mycket mycket mer. Vi har sovit tillsammans alla 11 tjejer i ett rum .

Här lär vi oss att göra Flyingeknoppar

Att vända sina tankar

Jag tog mig igenom de tunga stunderna och var kvar på lägret ända till slutet. Jag bestämde mig för att kämpa och inte låta de jobbiga tankarna vinna. Jag ville VERKLIGEN inte åka hem. Det gick lättare och lättare och jag har haft väldigt roligt. Jag är så tacksam över att jag fick möjlighet åka med mina fina ponnyer och att jag lyckades vända mina tankar.

Full fart på galoppbanan

Kanske finns det någon mer som känt som jag någon gång. Det behöver inte ha varit på ett ridläger utan du kanske bara har hamnat i en jobbig situation där det fanns ett val, kämpa eller ge upp. Det jag vill skicka med är att man klarar mer än man tror. Det gäller att vinna över sina hjärnspöken, kämpa och inte ge upp.

/ Alicia

Tack för att du läste min historia!

Följ oss gärna på instagram- där heter vi Jönberghorses

Sista träningen med gänget