Träningsläger på Hösatorpet

Blogg

Den här dagen var det Caspers stora dag. Det var dags för träningsläger för Åsa Svensson på Hösatorpet utanför Lammhult. Casper var riktigt taggad inför den här träningen. Vilka som skulle komma hade han inte en aning om. Det han visste var att han skulle rida två pass på Amelia och att kompisen Theo Gunnarsson skulle vara med.

På väg ut till stallet fixade barnen kaffe och smörgåsar i lastbilen, förarplatsen intogs som vanligt av Tobias. Inget konstigt alls eftersom han är den enda av oss som får köra bilar med den här tyngden och längden. Själv intog jag passagerarplatsen bredvid med telefonen i högsta hugg redo att föreviga den himmel vi mötte. Att bo i landet Sverige har sina för- och nackdelar helt klart. Den lera och det mörker vi uthärdat nu i december månad kändes med ens avlägset den här frostiga morgonen då solen gick upp och himlen förvandlades till ett fyrverkeri av fantastiska toner av rött och orange.

Fantastisk morgon

Efter lite stallfix så bar det av mot Lammhult och Hösatorpet. Vi tog med oss Amelia, Britney och Lilla C. Vår fina ridbanan hade inte hunnit få något salt utstrött så vi förstod att ridning av någon högre kvalité skulle bli omöjlig att genomföra den här dagen med en temperatur under 5 minus.

Vi var bland de första som anlände den här morgonen till Hösatorpet hemma hos Åsa Svensson. Stallplanen fylldes snabbt på med transporter och entusiastiska ponnyryttare och föräldrar. Det visade sig bli ett ganska stort gäng som var taggade för träning den här lördagen. Några kom lite senare då ponnyn haft andra åsikter än ägaren när det gällde att gå in i transporten som är förutsättningen för att komma till träningen. Den här kalla morgonen satte även käppar i hjulen i form av låsta bromsar för någon.

Hos Åsa finns inga problem. Allt löser sig och de som var redo fick ingå i första träningsgruppen och så var vi strax igång med dagens första ridpass.

Innan de startar förbereder Åsa deltagarna på att första ridpasset kommer att bli ganska tråkigt. Det kommer bli både tråkigt och det kommer göra sådär lite lagom ont på var och en, framförallt i ljumskarna. Hon kollar med alla ryttare om det är ok att koppla loss deras fina free-jump stigbyglar. De kommer nämligen inte behöva dem då första passet handlar om sitsträning från grunden. Ryttarna jobbade i skritt, trav och galopp. Casper kämpade hårt och det gav resultat och han kom bättre och bättre ner i sadeln. Kompisen Theo var i samma grupp och han kämpade lika hårt på sitt russ Fransson. Det jobbades med galoppfattningar och övergångar till trav. Full koncentrationen rådde, ingen klagade och Åsa verkade nöjd med sina elever.

Casper kämpar på utan stigbyglar

-Det här behöver ni alla jobba mer med, säger Åsa. Det går lättare och lättare ju mer man tränar. Casper det här är bra för bromsen fortsätter Åsa.

Jag förstår direkt vad Åsa menar. Casper rider pigga ponnyer och det gäller att lära sig att ta hjälp av sin kropp när man behöver minska tempot. Att använda kroppen på rätt sätt är bästa sättet att bromsa på.

Trots Åsas förberedelser så var inte första ridpasset alls tråkigt. Casper, Theo och de andra tjejerna verkar nöjda, glada och lite småtrötta. Trots den bistra kylan så är det fler än Casper som svettas när de lämnar ridhuset. Ponnyerna får täcken och så är det dags för nästa grupp att rida fram och därefter koppla bort sina Free-jump stigbyglar.

Ponnyn Fransson blir ompysslad av Theo och mamma Mimmie

Fika är viktigt när man är på träningsläger. Theo och Casper tog hand om sina hästar med lite vuxenhjälp och så styrde de stegen uppför trappan upp mot fikat. Väldigt skönt också för alla föräldrar att kunna värma sig en stund i lägenheten som finns i ridhuset. Det går utmärkt att följa träningen där uppifrån då stora fönster vetter ut mot ridhuset.

Alicia var med i nästa grupp på Theos andra ponny Rossi. Alicia tog henne ett pass för att hjälpa Theo lite med markarbetet. På eftermiddagen var de sedan Theo som skulle hoppa henne.  I den andra gruppen fanns också lilla Jixan och hennes ryttare Erla. Vet inte om ni kommer ihåg Jixan. Den var den  ponny som vi hade allra först och som barnen startade sin ridkarriär på. Det börjar faktiskt kännas längesedan nu.

Alicia på Theos fina ponny Rossi

Hungrig blir man av att rida. Tobias hade eldat så det fanns fin glöd lämpad för korvgrillning. Friskt och skönt ute och gott med mat i magen!

Grillen är laddad

Härligt att äta ute

Laddar batterierna inför nästa ridpass

Nästa punkt på programmet var att bygga eftermiddagens bana. Åsa som är banbyggare har  full kontroll på det här med banor och visade oss exakt var hindren skulle placeras. Växter placerades också ut så det blev som på tävling, plankor och sockerbitar kom på plats.

Banan börjar växa fram (Sockerbit mitt i bild)

Theo och Casper har kul ihop

Casper var med i första gruppen och nu var det dags för hoppning. Sockerbitar placerades ut i hörnorna som hjälp att komma rakt mot hindren. Åsa pratar alltid om vägarna och om hur viktigt det är att komma rakt före, rakt över och rakt efter hindret. Nu finns det kanske någon som läser detta som inte vet vad en sockerbit är. Som ni kanske listat ut så är det inte bitsocker som många, åtminstone förr hade i kaffet. Nej, en sockerbit på ridbanan är ofta i plast och betydligt större. Den kan användas som stöd till bommar, för att fylla ut ett hinder eller som ett rundningsmärke som i det här fallet.

Casper var taggad och han hoppades få hoppa Amelia lite högre än han brukar den här dagen. Tanken är att han ska starta en lätt B med henne i Helsingborg under trettonhelgen. Det blir spännande och då tänkte han att det kan vara bra att prova att hoppa så högt en gång innan tävling. Träningen flöt på fint och Casper fick hoppa hinder högre än han någonsin gjort tidigare på Amelia. Amelia kom lite fel någon gång men med lilla Casper på ryggen flög hon ändå över hur enkelt som helst och nuddade inte en bom.

Casper och Amelia hoppar högt

Casper hoppar bana med Amelia

Den här sporten är fantastisk på många sätt. Man jobbar med sin häst utifrån sina förutsättningar. Man ska inte jämföra sig med andra utan tänka på den resa man är på väg att göra eller har gjort med just den ponny man sitter på. Det är klart att det är lättare att hoppa högt med en ponny som är van att gå de högre klasserna jämfört med en som inte gjort så mycket.  Många duktiga ryttare tränade för Åsa den här dagen. Någon av dem hade en alldeles ny ponny och någon av dem hade gjort en fantastisk resa med sin ponny under året som gått.

Så bra kämpat av alla duktiga tjejer och killar

Rolig och givande var verkligen den här dagen. Det tror jag alla som deltog kan skriva under på.  En och annan avramlingstårta finns innestående till en annan gång. Då får vi passa på och ha tårtkalas. Efter all träning utan stigbyglar som ryttarna ska ägna sig åt nu framöver så kommer säkerligen alla förbättra sin balans. Bättre balans och mindre tårtor tänker jag!

Tack Åsa för en fantastisk dag och tack till dig som ville läsa om vår träningsdag på Hösatorpet.

Som ni säkert vet så finns vi på instagram. Det är vi som är  jönberghorses