Upp som en sol ner som en pannkaka

Blogg

Idag är det jag Alicia som bloggar helt själv. Jag tänkte berätta lite om min tävlingshelg. Det var kanske inte riktigt den här rubriken, upp som en sol och ner som en pannkaka som jag hade tänkt skulle bli min rubrik på det här bloggavsnittet. Det känns lite jobbigt att skriva, men det är helt ärligt en rubrik som beskriver hur det känns efter min helg.

Framridning i Osby

Jag börjar med det soliga. Jag har börjat rida och tävla storhäst nu. Min stora häst kallar jag lilla C. Lite konstigt kanske eftersom hon är allra störst i vårt stall. Jag kan säga att det är en ganska stor skillnad mot att rida ponny.  Väldigt stor skillnad om jag jämför med mina B-ponnyer. Det är det som är det knepiga att kunna ställa om och rida varje ponny/häst på rätt sätt. Ibland blir det lite tokigt och ibland hittar jag knapparna direkt. Jag har inte kommit jättelångt med min storhästridning, men det är väldigt roligt. Det jag fokuserar på nu är ganska enkla saker.

  1. Hålla hästen rak
  2. Komma rakt på hindren
  3. Hålla en jämn rytm

Det är enkla saker, men de är inte alltid enkla att få till. När jag lyckas känns allt väldigt enkelt och hoppningen går lätt. Det jag jobbar hårt med just nu är rytmen. Cincinnati får inte dra iväg utan det är jag som bestämmer tempot och det ska vara lugnt och kontrollerat.

I lördags morse lastade vi in en nyknoppad och fin Cincinnati i den lilla blå lastbilen och så åkte mot Osby. Jag skulle hoppa 90 cm och 100 cm den här dagen. Det här var min och Cincinnatis andra tävling. Den här gången kände jag mig mycket bättre förberedd på vad som väntade. På min första tävling i Tingsryd blev jag lite överraskad eftersom hon taggade till så mycket och inte riktigt var som på träning.

Jag startade med 90 cm och jag var på hugget direkt, hon lyssnade på mig och jag kunde få tillbaka henne mycket bättre. Vi kom i mål felfria och kunde hämta ut våran första rosett.

Min första felfria runda med Lilla C

Åsa Svensson hjälpte mig på framhoppningen inför båda klasserna. Hon gav mig rådet att tänka mer på att komma precis rakt på hinder. Jag jobbade med detta och allt kändes bra inför start nummer två.  Jag vet såklart att man ska komma rakt men man behöver påminnas ibland och ta emot hjälp av de som är bättre. Tack Åsa Svensson för din hjälp!

Jag lärde mig faktiskt något nytt den här dagen som är ganska självklart men jag har inte tänkt på det innan. När man inte kommer rakt så trycker hästen av mer på sitt ena bakben och då landar hästen i obalans. När hästen landar i obalans så skjuter den på framåt. Det är då jag får svårt att hålla min rytm och hästen ger sig iväg. Alltså rakheten är superviktig!

En härlig tävlingsdag

Efter vår andra runda kunde jag hämta ut ännu en rosett. Jag är väldigt nöjd. Det var ju bara min andra tävling. Det finns såklart saker jag behöver fortsätta att jobba med och saker att förbättra. Tack även Victoria Almgren för all tid du lägger ner på mig. Jag ser fram emot nästa träning/tävling.

Vi stannade till och provsmakade Osbys smaskiga kakbuffé innan vi åkte hemåt för att rida två ponnyer. Lillebrorsan var på innebandymatch så jag fick rida båda själv. Amelia red jag ut och Britney fick galoppera över bommar.

Jag smaskade i mig mer än en av sorterna

Nu till tävlingsdag två. Den så kallade pannkakan som är mindre rolig att skriva om. Jag avskyr egentligen att skriva när det går dåligt. Jag vill glömma sådana tävlingar snabbt och slippa tänka på dåliga rundor.

Iväg igen med den blå lastbilen. En snyggt knoppad Amelia därbak jämte en nytofsad fin Britney. Nu styrde vi mot Laholm och idag var brorsan med. Vi åt som vanligt frukost i bilen. Tanken var att tävlingen skulle vara ett genrep inför kommande SM. Både Britney och Amelia skulle gå varsin klass i msv B 100 cm. Casper hjälpte mig att rida fram eftersom ponnyerna gick samma klass och det var få starter emellan. Jag gick banan ganska snabbt och tyckte inte att det fanns några speciella svårigheter därinne.

Brorsan och jag rider fram i Laholm

Amelia var fin på framhoppningen och hoppade lätt. Pappa tyckte att jag hade lite dålig energi, men jag kände inte det så. Inne på banan startade allt bra. Amelia hade fin höjd i sprången och jag red på. Den första kombinationen stod ur sväng och jag jobbade inte på i svängen och så gjorde jag det jag absolut inte får göra. Jag gick före henne två gånger. Så slutade vår runda och jag lämnade banan som ett åskmoln.

Fina Amelia

Snabbt upp på Britney och Casper tog hand om Amelia. Lite svårt för mig att släppa min dåliga ridning, men jag försökte fokusera och hoppa fram. Britney är riktigt fin nu och även hon hoppade jättefint där på framhoppningen. In på banan och vad händer. Jo, jag har för dålig energi i svängen innan kombinationen. Samma sväng igen. Britney hoppar A-hindret, men har ingen fart till B-hindret. Nu är det tungt. Jag rider på andra gången och Britney flyger över. I mål med 12 fel. Helt ok ändå men jag är verkligen inte nöjd.

Fina Britney

Det tog några timmar för mig att smälta dagens rundor. Inte världens roligaste hemresa.

Nu har jag släppt det och blickar framåt. Ponnyerna var duktiga och jag var inte riktigt med idag. Tack mamma och pappa för all hjälp med hästarna den här helgen och tack för att ni alltid ställer upp för mig. Tack så mycket lillebror Casper för att du följde med och hjälpte mig att rida fram Britney.

 

Pappa hjälper mig på tävlingsplatsen

Mamma knoppar och förbereder hästarna för tävling

Den här bilden ska jag ha i huvudet när jag somnar ikväll

Det är bara att träna på och ta lärdomar!

Tack för mig. /Alicia

Om ni vill så kan ni följa oss på instagram. Vi heter Jönberghorses